Förlåt
Jag har hittat ett sätt att skaka av mig en del oro och självkritik som jag skulle vilja dela med er. Jag har helt enkelt bestämt mig för att förlåta migsjälv mer frikostigt än tidigare i mitt liv. Jag säger helt enkelt: jag är förlåten, jag har rätt att fela, när jag sätter fart med att kritisera mina förehavanden eller mig som person. Det fungerar!!!!!!
Semestern är över
Så var den härliga frihetens tid över för detta år. Snacka om att den sista veckan var fylld av ångest och sorg. Så himla onödigt att slösa bort tiden på att vara ledsen över att semestern är på väg att ta slut!!!! Är det någon som kan konsten att njuta fullt ut av hela semestern utan ångest???!!!
Hur som helst är det inte så himla illa att sitta här på jobbet trots allt, jag har fått en mjukstart, ingen stress och ingen chef på plats. Dessutom regnar det ute så det underlättar verkligen. Men faktum kvarstår, jag har bestämt mig, igen, för att satsa allt på att få ett annat jobb och drömmen är att lyckas med detta innan året är slut. Det vore mycket intressant om jag åtminstone skulle lyckats ta mig till en intervju för att se hur mitt självförtroende klarar en sådan situation!
Är det inte semester snart?
Känner mig mer och mer tillbakadragen, vill egentligen bara gömma mig hemma. Vill inte ”kallprata” med kollegor och kunder, vill inte ha hetsiga diskussioner med underleverantörer, vill inte vara ute i arbetslivet (fast jag vill ha ett arbete och en lön). Tänk om jag vann på lotteri, eller tänk om jag skulle kunna genomföra mina idéer om ett eget företag!? Som social fobiker är det inte så himla enkelt att vara yrkesaktiv alla dagar…men man får ju inte vika sig för alla infall som fobin kan komma med, då blir det lätt en ond cirkel. Måste hålla ut nu de sista dagarna innan semestern!
Måndag, en start på nya tider
Måndag morgon, full fart direkt från start! Dottern var pigg och solig som alltid och jag lugn och glad då allt gick enligt planerna. Till och med tandborstningen gick utan större problem. Problemen började först då jag lämnat henne hos faster och då jag själv skulle resa vidare mot arbetet i staden. Jag gjorde en väldigt dum omkörning som jag vill förklara med orutin, denna omkörning var nära att sluta med att jag blev påkörd av en långtradare men som väl var så räckte det med ett ilsket tutande från nämda fordon. Jag har sedan dess försökt intala mig själv att jag har rätt att göra fel och att jag ska vara tacksam över att jag fått gå helskinnad ur ögonblicket med lärdom i bagaget. Men de elaka tankarna flockas kring mitt huvud och vägrar sluta snurra runt som envisa flugor. Jag försöker tänka; sudda, sudda, sudda men de kommer obönhörligen tillbaka. Det var en tung start på veckan men förhoppningsvis har jag lyckats bli av med tankarna tills i kväll när jag vill vara glad och njuta av familjen!
